det viktigaste i livet är att välja

Jag stod i köket igår och insåg att jag inte ville vara någon annanstans, att så länge jag har Markus och Nora vid min sida är jag hemma. Var helst jag befinner mig. Jag saknar dock Emma mycket, när jag var i Göteborg hos henne blev jag än lite mer hel. Det var så mysigt, fyra dagar av vänskap, på det där enkla viset. Hon var nyopererad och kunde (kan fortfarande inte) röra högerarmen alls, så jag hjälpte henne med massa saker. Det kändes så självklart och inte jobbigt alls. Det är en skön känsla att kunna hjälpa någon man bryr sig om, vare sig det handlar om att fylla i blanketter, bre mackor eller tvätta hår. Jag hoppas att vi någongång kan bo nära varandra igen. Jag är övertygad om att vi kommer vara vänner för alltid.

Idag har vi haft kalas för Markus, 25 års. Dock i mindre skala eftersom vi har alldeles för lite pengar. Men jag tror alla var nöjda ändå, jag hoppas det. I veckan blir det lägenhetstittning, rekryteringsmötegrej för Markus och hälsokoll för mig. Annars ska vi bara packa, packa packa packa. Gav syrran lite saker, det kändes bra. Ger hellre henne saker jag tycker om än säljer dom för en struntsumma.