Lämnade Nora framför TV i sovrummet, sittandes på en kudde med sin pall som bord drickandes ett glas äppeljos. En liten stund senare kommer hon ut och vill ha en blöja, när jag tar på henne blöjan upptäcker jag att hon är kall, blöt och klibbig. På frågan om hon har kissat ger hon mig ett arg NEJ. Följer med henne in på rummet och upptäcker att hon har hällt ut all josen på golvet. Jättenöjd liten skitunge sitter i äppeljosen och leker med sina playmobilgubbar. När jag börjar torka upp josen försöker hon hälla ut mer från det tomma glaset (där hon även lagt en av mina hårsnoddar), när det inte går tar hon helt sonika handdukarna från mig och fortsätter leka i det lilla blöta som finns kvar. Hela golvet är nu fyllt av playmobil och klibb. Tur jag är på bra humör nu, och att man älskar sitt barn så mycket.

Sofia var världens finaste och ringde CSN åt mig. Det verkar fixa sig men jag vågar inte riktigt tro på att saker och ting kan gå så lätt. Men jag känner mig avsevärt lättare till sinnet och vågar hoppas lite igen. (Ta i trä!)

Idag har jag maniskt ritat glas. Glas, glas, glas. Samtidigt som jag hypnotiserat tittat på Gossip Girl ,avsnitt efter avsnitt. Skön bot mot ångesten.

Caroline, Elin, Emma, Lina, Sofia och Systeryster. Ni är mina lungor när jag inte får luft. Mina ord när det enda jag kan yttra är tystnad. Mitt stöd när benen inte håller. Alla fina saker ni har gjort för mig är saker som hållt mig vid liv. Ni betyder så mycket för mig.

Markus. Utan dig hade det här livet inte varit uthärdligt. Utan vår kärlek hade jag inte överlevt. Utan dig vid min sida hade jag gått sönder. Ingen kan älska som vi, och ingen kan älska mig som du gör. Precis på det vis som jag älskar och avgudar dig. Du har aldrig varit annat än snäll mot mig och jag är så stolt över dig. Jag vill leva hela mitt liv med dig.

Nora. Min anledning att gå upp på morgonen. Min anledning att vakna. Min anledning att stanna kvar på jorden. Min framtid. Min kärlek. Min dotter. Du är mitt allt. Du är meningen med mitt liv. Jag kämpar varje dag för din skull. Att älska är inte ett ord som nog beskriver mina känslor för dig. Jag älskar dig upp till alla stjärnorna, tusen varv runt alla planeter och solsystem och tillbaka igen. I oändligheters evigheter.

förlåt för all min orkeslöshet

1 kommentarer

elin

25 Jan 2009 21:29

men åå buhuhuhuhuh. grinar alltid åt din blogg.

Kommentera

Publiceras ej