Solen har kommit fram lite grand. Det finns lite hopp i horisonten, men jag känner mig fortfarande så avtrubbad. Hur vågar man hoppas när allting har gått åt helvete så många gånger? Idag har jag inte fått något vettigt gjort. Sovit som en stock hela förmiddagen och sen bara druckit kaffe och tittat på "Being Human" samt Facebookat som vanligt. Nu har jag i alla fall tränat lite med hantlarna så armarna är helt stumma. Försökte rita lite innan men jag fick så ont i handen. Gnällgnäll.

Nu ska jag försöka hitta något positivt att skriva.

Jag är glad för alla fina saker som händer vännerna i mitt liv. Jag är glad för ett mail jag fick på FB igår från en vän jag saknat mycket. Jag är glad för alla fina kommentarer på konstbloggen (http://sophiebirken.blogspot.com). Jag är glad för att jag är frisk, mer eller mindre i alla fall. Jag är glad för att jag röker jättelite. Jag är glad för att det snart är vår. Jag är glad för att jag känner mig nära min man. Jag är glad för att mitt barn ger mig så mycket kärlek. Jag är även glad för att det finns så många bra TVserier att titta på.

Jag längtar ljus och hopp och att bli mig själv igen.

Kommentera

Publiceras ej