Jag sitter här och försöker arbeta upp något slags pepp inför att vara vaken. Trött så att det värker i huvudet och barnet är på dagis, sista dagen denna veckan till sovmorgon. Kan inte somna på kvällarna trots att jag blir trött tidigt. Måste vara vaken tills Markus och lägger sig för annars myllrar ångesten in över mig och jag känner mig tokig. Även när han väl ligger och klappar på mig när jag kvider, dröjer det länge innan jag lyckats mota bort virrvarret och kan slappna av utan att allt det hemska ska invadera mitt huvud.



Kommentera

Publiceras ej