det viktigaste i livet är att välja

Jag är ett stressmonster. Eftersom jag är manisk med att komma i tid till bestämda möten så slutar min hjärna fungera när det visar sig att jag kommer komma försent. Idag babblade jag som en tok i bilen hela vägen in till stan. Ifrågasatte farten som Markus körde i, började hysteriskt gråta och var allmänt galen. Tur att jag har en man som har ett nästintill norrländskt lugn och bara sitter tyst brevid mig. Jag avskyr själv att bli sådan, hatar det verkligen men kan inte hejda mig. Efteråt skäms jag som en liten gris.

Tiden jag inte kunde passa var till min nya husläkare. Äääntligen hade jag fått tid och det var till och med en trevlig läkare jag hade fått! Kors i taket, liksom. Hon remitterade mig till gyn för att kolla upp PCO-skiten och till hematologen för att utreda immunbristsjukan. Jag fick lämna fem provrör blod till de drygt tio tester som ska göras. Mitt blodtryck var lågt och det kan förklara all yrsel och huvudvärk jag haft den sista tiden. Men snabbtesterna av blodet visade att värdena var bra och att jag hade normalt sockervärde. Så skönt.

Annars har vi ätit varma mackor och tittat på Antikrundan ikväll. Det var mysigt men fortfarande kallt. Jag längtar tills vi bor i en lägenhet igen. Det är så sanslöst att inte ha råd att elda. Fattighet, fattighet. Men vi kommer i säng tidigt i alla fall, det får inte att sitta i soffan i så många timmar.

Spänningshuvudvärken säger hej så jag måste sova. I helgen är vi i värme och på landet, lyxigt.