det viktigaste i livet är att välja

Halsflussen som borde gått över har krupit tillbaka, men jag äter lite extra antibiotika och förtränger.

Jaha, en blogg nu alltså. Det var kanske oundvikligt. Tänkte försöka skriva mindre om hur jag känner mig och mer om alla de saker jag tänker på, kanske lite för ofta. Jag saknar gruppdiskussioner, det blir sällan så numera. Nätverket av vänner som brukade vara så stort och sammansvetsat är nu splittrat och jagvetinte, vuxet kanske?

Finns det inte plats för vänskap i tvåsamhetens värld? Ibland känns det som vissa människor är så rädda för att släppa vänner nära, när de redan har en kärlek som kan spela alla roller; älskare, bästis, musa och biktfader. Precis som att dom måste springa så jävla fort i samma riktning för att inte tappa bort sig. För att inte ifrågasätta, fundera och känna efter.

Fast det är ju lättare för mig att fundera så, än att tänka att de kanske valt bort min vänskap, till förmån för kärleken med stort K. Det är svårt att se sig själv som överflödig, eller ja, kanske snarare jobbigt än svårt, men ibland kan jag känna precis som när jag var liten. Förundran över hur mycket jag kan tycka om och sakna en människa som inte känner likadant. Hur känslor kan vara så satans meningslösa, och ändå så förbenat starka.