det viktigaste i livet är att välja

När jag tänker på min blogg så får jag för mig att den är mörk, alltså med mörk bakgrundsfärg och sådär, men det är den ju inte. Konstigt, det är nog undermedvetet kopplat till att jag skriver lite jobbiga saker här. Ser mycket i färg, ibland när jag inte kan sova roar jag mig med att tänka på olika namn och vilka färger de har. Till exempel Marie är ett rött namn, Louise är orange med ton åt gult, Anders är blått, Johan är gult och så vidare. När jag läser namnet är det precis som att det står i sin färg och inte i svart. Tror att andra ord också har färger men det känns onödigt att tänka på. (Precis som att inte namngrejen är det då...)

Skriver jag om hur det är att vara mamma något? Jag vet inte ens riktigt om jag brukar prata om det. Nora får mig att andas lättare. Hon bleknar min ångest och får mig att gå upp om morgnarna. Visst kan det vara jobbigt med orken ibland. På grund av all sjuka är jag ju trött och är kanske inte riktigt en så bra och hurtig mamma som jag skulle vilja vara, men jag gör verkligen mitt bästa.

Varje dag sjunger vi, spelar på lite olika instrument, flera gånger i veckan ritar vi (på var sitt håll dock) och jag pratar pratar pratar med henne. Hon säger ett nytt ord om dagen nu, och då menar jag ett "rent" ord. Jag är så stolt över henne att jag nästan går itu och när jag tittar på henne, ser Markus i henne då älskar jag honom än lite mer.

Han och jag trivs med varandra på ett sätt som gör att jag ändå vågar hoppas på att vi kommer vara tillsammans resten av livet. Två år tillsammans nu och inte en dag har varit slentrian. Visst skiljer sig inte dagarna nämnvärt från varandra, men slentrian är något negativt och jag upplever inte tiden med honom så. Vi har det jobbigt ibland, vissa dagar bråkar vi tills orden tar slut och det händer att jag låser in mig på toa och stortjuter av trötthet och frustration. Men han har aldrig förringat mig, han har aldrig dumförklarat mig, han har aldrig skrikit på mig, förnedrat mig, klagat på mig och jag har aldrig blivit älskad på det vis han älskar mig.

Imorgon ska vi titta på en lägenhet, men det är nog många som ska göra det så jag tror inte att vi kommer få den. Men på onsdag ska vi titta på en stor tvåa och hyresvärden skulle hålla den åt oss ifall det inte var några problem med kreditupplysningen av oss. Han vet att vi har anmärkningar men att det var länge sen och att det inte handlar om några stora pengar. Vi har inte fått någon ny på två år och mina tre är två csn och en radiotjänst, och Markus är en på 450 hos radiotjänst. Lönt liksom. Vi har två borgenärer också så ja, hyresvärden trodde inte att det skulle vara några problem men jag vågar inte hoppas riktigt. Eller jo jag hoppas lite. Men säg det inte till någon.