det viktigaste i livet är att välja

...att inte vara på jobbet
...att vara matt och yrslig
...att inte kunna städa här ordentligt
...att inte vara en del av siesta
...att vilja så mycket men inte orka
...människor som inte ens städar sin toalett innan de flyttar
(Visst att vi sa att vi ville ha den tidigare och att de inte behövde städa, men kunna med att lämna flera månaders urin och könshår till nästa hyresgäst?!)
...människor som inte tar med sig alla sina saker när de flyttar
(En ful jävla takfläkt full av katthår, som de sa att de skulle ta och en fruktansvärd stereobänk plus massa äckliga saker under diskhon i köket OCH ett äckligt, fult jävla duschdraperi i badrummet!!!)
...att jag inte har kunnat duscha och är svettig, flottig och utan linser

Jag tycker dock om stoltheten över alla bra människor som gör Siesta fan så mycket bättre än Hultsfred, att sitta i mina stora fönster med de djupa fönsterkarmarna och röka och titta på allt folk som ser precis likadana ut och tänka på min första festival och den jag var då och hur jag tycker om henne men inte den hon blev och hur glad jag är över att jag tillslut igen börjat tycka om mig själv och jag är glad över ppillerna som ska göra mig stabil igen och låta mig förtränga PCOn som jag hatar så hårt och jag försöker att hata sjukdomen och inte det den gör mig till och jag vet inte riktigt.

Har vinden vänt?